when the stars go blue...

Försöker vara duktig och få nått gjort. Men kommer ingen vart. Och tänker tanken - hade jag vart hemma hade jag gjort massor. Men nej, nu kan ja väl faktiskt inse det själv, att jag gör inge hemma när jag väl är det.
Då är det självklart annat som lockar.


Jag har i alla fall i dag bestämt mig för två låtar till min presentation. Det är bra. Förövrigt i dag har jag setat här vid datorn och vart i skolan på den där "öva" grejen. Var även på kbt.


kbt:n gick bra, efter att bölat från att jag slog ner arslet i stolen och in i halva mötet ungefär. För första gången på länge kände jag mej inte as töntig för att jag grät och jag började inte skratta åt mig själv. Vilket var super skönt !
men jag kan inte fatta vart paniken kommer ifrån.

Vilket stör mig, jag borde veta som att jag känner. Vist? Men nej.

 I alla fall är han super bra som vanligt, fattar inte hur han kan prata med en så man verkligen ser saker på annat sätt. Men det känns bra det är huvudsaken.


Sedan kom jag tillbaka till skolan då jag skulle fråga en av våra kära lärare en fråga. En fråga där man faktiskt kan se fler än en lösning och ge ett snällt svar. Men vissa verkar ju ha något stort problem ?!  Men jag fick det snäsigaste och kortaste fråga ställning till svar... Och tro det eller ej?! Men jag vände och gick utan att säga ett ända ord. (brukar jag inte göra. modigt av mig som alltid ska vara så snäll mot dom)

Och sedan börja tårarna rinna igen.

Vem kommer få ta mitt raseri utbrott sista dagen?

vem kommer få höra, då de säger -du har verkligen utvecklats här...

ohooo ja kan bara inte hålla mej till den kommentaren kommer.

Det är verkligen kbt som fått mig utvecklats och jag själv. Inte någon lärare som -faktiskt har sträckt ut handen....Som bara vill ta åt sig äran.. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr. Kan de inte göra en bok med alla deras klockrena kommentarer. Oki skolan är super om man inte har nå svårigheter med nått! Absolut. Men annars nej.
Knulla mig i arselet med en fisk tycker jag om vissa just nu.

Vet jätte moget!!!! Men det är nog så jag känner och som ja brukar säga?! Missförstå mig rätt, ta allt med en liten citronskiva och salt och kort och gott min blogg! Le och var glad. Tack och bock


I det här får man se att utbildningen är till för mig och hur jag själv kan ta mig fram i framtiden med de erfarenheter jag fått i Lior och de lärare som vart bra, och skita i dom som tar mer energi en ger.

Och det är ju bara en liten del av livet. En liten del i det stora hela.

Även att man får väl se sej själv som så jävla bra då andra är inskränkta stakare som kan sitta där och blir sura bara för dom tar allt som negative kritik i stället för att se att dom kan lära och hjälpa.


Åter till plugg.
 
Miss my mammiiii och mitt röda läppstift!!!=/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0